Jobbigt?

Satt igår och fikade med S och Alienkillen nere på stan. Bakom S sätter sig en äldre dam som vid första ögonkastet ser en aningens snobbig ut. Tittar på barnvagnarna och näääästan fnyser. Efter en stund så ska damen gå och vänder sig då om och pratar med oss, "vad söta de är när de är så små!", "hur gamla är dem?, är det killar eller tjejer?, osv.. var väldigt reserverad men trevlig. Avslutar samtalet med att fråga "Ni tycker inte att det är jobbigt då? När de skriker och så?" (Både min och S's son var superlugna..) Jag funderade en kort sekund på vad jag skulle svara... var sååå nära att svara: "Jo det är skitjobbigt, jag tål det inte, sitter bara i ett hörn och håller för öronen så får min man ta sonen när han skriker. Önskar att jag aldrig fick barn. " men svarade istället som man bör: "Nej det är faktiskt inte jobbigt! Det är underbart med barn och visst skriker de, men de har ju ett ganska litet ordförråd än så länge.. osv. " Jag undrar vilken reaktion jag skulle fått om jag valde det första svarsalternativet.

Nåja, väl hemma efter turen på stan så tog vi det bara lugnt. Jag tror att Ion snart kommer att börja vända på sig, han sätter ner fötterna i golvet och spänner upp hela ryggen i brygga så snart kommer han att vippa över på sidan. Han är även en jäkel på att göra situps nu också drar ihop nacke och huvud ner mot mage och ben och blir som en ostbåge :) himla sött är det!

Lite kaffe kanske..