Tar tillbaks..

Jag tar tillbaks det där med 3, jag menar ju givetvis 4st tänder... :)
Iförrgår kväll så sa lillen det där som jag längtat efter. Alla mammor där ute vet vad jag menar..mm..just det, han sa "mamma" ! Nä, nu måste jag knalla iväg till bussen. En ny arbetsdag idag med kaos pga vädret.

*Plopp*

Sådärja. Efter mycket om och men, tårar, kramar, pussar, gnällighet och tårar igen så har nu tänderna kommit fram. Det låter nästan som om jag dragit ut dem, men det har jag inte. "Plopp" sa det bara. Skönt att man inte fött fram en valross i alla fall.

3

Inte mer eller mindre...... 3st. TRE stycken små tänder är på väg upp. 2 syns och känns redan, ibland tror Ion att han är en Piraya och hugger tag i mammas knä. Det känns. Rejält.

Man ser saker väldigt olika...

Häromdagen blev Ion ledsen (eller ja.. det händer väl varje dag när han stöter på en motgång) och jag kom och tänka på en sak..

Jag: "Men du, trösta honom om han är ju jätte-ledsen!! Det hjälper väl inte att leka och busa med honom då!" Mina mammakänslor gjorde allt för att hävda sig och mina armar rörde sig instinktivt mot mitt lilla hjärtegull för att fånga upp honom i famnen och erbjuda den där trösten bara jag kan ge. (det är ju vad jag tror i alla fall...)

Micke: "Det fungerar ju inte att trösta bara, det går ju över om jag leker med honom!" Micke håller Ion ovanpå sitt huvud och säger: Vaaaaaaaaaar är Pappa?? Vaaaaar är Pappa, HÄR är jag! Tittut!" och löste problemet med skratt och bus.

Jag: *muttrar*

Ser då framför mig följande scenario:

Ion 12 år, trillar och slår ut tänderna, jag springer vevandes med händerna och mammakänslorna ligger snäppet före mig en meter utanför kroppen. Micke tar snällt upp Ion och säger: "Kom nu så tar vi dina tänder och spelar lite poker, du kan ju använda tänderna som insats, det blir väl kul?"

Efter detta scenario tänkte jag för mig själv. Tur att vi är två om detta!

utvecklingens under

Åh, vad underbart!! Dessa härliga utvecklingssprång som drabbar de små med stormkraft! :) Samtidigt som det ibland kan vara tröttsamt och slitigt när lillfisen utvecklas så är det ju alldeles fantastiskt!

Han blir mer och mer en bestämd liten herre som säger till när han tycker att något är orättvist (exempelvis när man tar bort en sladd -som går heeela vägen ända bort till pappas dator, ifrån honom) och han visar mer än gärna (läs: dygnet runt) upp att han kan stå, på sina egna fötter, på gåstolen, på soffan osv. han meddelar oss också väldigt gärna när han hittar på bus, då kommer det först en tystnad... och sen ett "haahaa". Då vet man... :) Han gillar dock inte att krypa, tror att det går alldeles för långsamt för honom. Han tar 4 krypsteg sen lägger han sig på golvet och älgar iväg i armé-ålningsstil.

Så i framtiden kan vi därmed vänta oss följande:

Han kommer fortfarande att säga ifrån när något är orättvist (när han inte får spela WoW på pappas dator MED pappas inlogg EFTER det att han dragit ur sladden helt) Att han vaknar av ont i kroppen för att han somnat ståendes i soffan. Att han kommer definitivt att hålla tyst när han hittar på bus, och han kommer att vara alldeles för lat för att hänga in kläderna i garderoben efter sig.

Alldeles själv.

I morse så FÖRSOV sig lillen. Jag fick äta min frukost själv. Dricka kaffe själv. Läsa tidningen själv. Vinka hejdå till mig själv. Allt detta alldeles själv!! Det händer inte ofta kan jag säga. Annars så vaknar enmansorkestern både vid kl tre, fyra, fem och halv sex på morgonen. Varje gång detta händer så hoppas jag lite på att hans sovvanor vänder, dvs att han sover heeeeela natten och vaknar vid ca sju på morgonen. Men icke, jag lovar att han kommer att vakna 10.000 gånger ikväll - enbart för att det är jag som ska ta natten.

Tanten, numera heter du "morsan" ..

Ett stort grattis till Anki (a.k.a "tanten") & Jörgen, de har idag fått träffa deras alldeles egna underbara skatt - rödhåriga lilla Inez!

Ja jösses, vilka minnen som kommer tillbaks. Man minns ju själva förlossningen på så sätt att man kommer ihåg vad som hände, men det är sällan man får en känslomässig flashback, dvs att man upplever de känslor man hade då. Det fick jag nu. Jag minns känslan av att hela världen stannar när man tittar på sitt lilla knyte i famnen. Helt plötsligt är klockan 23.30 och man har inte sovit på femtioelva timmar.. men man kan inte slita ögonen från det mest underbaraste som hänt i ens liv.

Nä.. dags att slänga sig i soffan och vila, snart är mitt lilla sömnproblem i farten igen :) stolt som få så ställer han sig upp i sängen och bara glänser med sina färdigheter. Kan det bli bättre? - skulle inte tro det va :)

Anki - du är bäst!!

ZZZzzz...

Titta så fint han SOVER..

Titta så fint han SOV när han var mindre

Se va sött han SOVER

Se vad FRIDFULLT det ser ut när han SOVER...

*gäsp*

För längesen...

.... träffades två slackers, närmare bestämt för exakt 5 år sedan. De föll för varandra direkt!... eller ja.. hon raggade upp honom genom att blänga hutlöst på honom och han visade sig stark som en stenåldersman genom att ha sönder hennes tändare. Föga visste de båda vad som väntade dem. När de väl blivit ett fantasktiskt jävla par så dröjde det inte länge förrän både förlovning och vigsel ägde rum. Efter några år så står de fortfarande ut med varandra. (helt otroligt) De är fruktansvärt lika men samtidigt så olika man kan bli. Det var tur att de hittade just varandra så att de båda kunde få lite balans i livet. När balansen väl var nådd.. så hände något som slungade båda deras världar åt alla möjliga tänkbara håll samtidigt nämligen det mest fantastiska som finns...de bringade liv till världen, en liten minimänniska (med inbyggda batterier) som är deras största bedrift tillsammans.

Numera går de inte över benämningen slackers utan som mamsen och pappsen och deras liv är aldrig vad de var... nu är deras liv nämligen helt jävla underbara!

Älskar dig Mikael!

juletid..

Häromdagen så kom den första snön sakta singlandes ner på marken. Det var riktigt vackert och julkänslorna strömmade i mängder i hela kroppen. Snögubbar, snöänglar, julpyssel, tända ljus, pepparkakor och massor med fler saker fyllde tankarna..

Eller.. häromdagen kom den där jävla snön, det var snöstorm och blött och jävligt, fick stå och vänta på bussen i 20 minuter och höll på att frysa ihjäl på kuppen! Överallt var det slaskigt och jag förbannade mig själv för att jag i sista stund bestämde mig för att ta tygskorna innan jag begav mig till jobbet.

Allting är relativt :)

Men julkänslorna smög sig på i alla fall och jag tyckte nog att det var lite mysigt ändå. Hoppas vi får en riktigt kall, snöig och härlig jul.